I don't know how it starts; but I know how it ends

Är på ganska glatt humör just nu för har mycket läxor och orkar ändå inte så eerrrrrrrrkkkkkkk.
Mamma vill verkligen att jag ska åka till Frankrike och är också lite småsugen för vill gärna bli mångkulturell och flerspråkig för det är bra i framtiden. Vill ju ha ett jobb också som gör så jag får resa mycket och lära mig många språk. :)

The sharp knife of a short life

Har sovit mycket på sista tiden. Hade en period (September - November) då jag sov i princip ingenting. Sov aldrig mer än 5 timmar på en natt. Ofta var det 3, ibland inga alls. Gick runt med insjukna ögon, ganska otrevligt humör och en dålig inställning till det mesta. Nu är jag i princip exakt likadan. Men jag sover mycket istället och går upp och är sur för att livet går emot mig och jag har mycket läxor och inget funkar som jag vill att det ska funka och jag känner mig dum mest hela tiden och jag har ingen ork till något och jag skippar ganska ofta dansen för att sova istället. Mitt huvud gör konstant ont, och likaså min mage. Att le gör faktiskt fysiskt ont. Börjar få lite flashbacks och deja vu feelings från förra året då jag levde i princip likadant, minus dans plus klubb och så. Men på nåt sätt hann jag plugga mycket mer där. Kan ha nåt att göra med att jag kom hem innan klockan 3 varje dag. Började ju också klockan sju varje dag men det funkade bättre på något sätt. Orkar ingenting efter klockan 5 kan jag meddela.

Kan också meddela att jag numera lever ett Tris Prior appreciation life så friends kan gärna diskutera Divergent med mig om dem känner för det. :) Enbart på engelska, förstås.